Rykten (22)Mina bröder

Mina bröder, de hade ögon svarta som natten
Som ur svart diamant skurna

Mina bröder, de hade mån-spunnet hår
Skimrande blått i gränslös dimma

Mina bröder, med tänder likt vargar
Leende, sammanbitna kring sin hunger

Deras röster som av stjärnorna födda
Fascineranade och missförstådda

Mina bröder, händerna deras var värda att frukta
Världen berusades av deras fingrars beröring

Mina bröder, vandrat bort längs vindlande stigar
Likt elden varma och upfriskande som vinden

Låt mig stryka ditt hår, smeka dina läppar
Och läsa dina händers linjer

Mina bröder, jag söker dem överallt
Att leva är att veta hur man saknar

Mina bröder, vandrat bort längs vindlande stigar
Men i varje spegel, jag ser dem åter

2004.01.27, 15:17

Att Tatoya, den vackra och fåfänga zigenarkvinnan har förmågan att både spå i teblad och händer är alla överens om.

Men det ryktas om att hon även kan utföra andra, mäktigare (svart-)konster mot än större betalning...

2004.01.28, 21:33

En zigenarkvinna från Tatoyas grupp har funnits brutalt mördad i myren Jisträsket öster om Jiselsch. Tydligen skulle hennes mun varit uppskuren till ett gigantiskt grin upp till öronen. Det viskas om att hon bar underliga kläder. Doktorn har undersökt henne och någon hörde honom säga att hon blivit våldtagen.

2004.02.05, 11:34

I dag höll Tatoya och hennes grupp en begravningsceremoni för den mördade zigenarkvinnan utanför byn. Byborna var starkt kritiska till att de tilläts hålla ceremonin. När Tatoya var klar sägs hon ha slängt en blick bort mot Wachtelschutz och uttalat någon typ av förbannelse.

2004.02.10, 8:39

Enligt sagor och legender skall zigenarfolken enas av en man som kommer att vara zigenarnas fuste. Rykten om zigenarfursten brukar cirkulera med jämna mellanrum. Just nu finns det flera berättelser om en man som skall röra sig mellan Westerland och Ostland. En del säger att det var han som lärde de visslande och andra berättelser talar om hur han jagar ondskan som kommer från öster. Klart är i alla fall att detta säkert är de starkaste rykterna på hundra år.

2004.02.18, 12:07

En del säger att zienarfursten är på väg till Marienburg, andra att han redan varit där. Från Alpzelten kommer rykten som säger att han skulle ha hindrat ett rövarband på vägen mot Lissen och i Didelborg sägs det att han skall ha varit ute i skogen och talat med Enoch den Vise. Samtidigt går det illasinnade rykten som säger att zigenarfursten bara är en lurendrejare precis som alla andra zigenare och att han bara kommer försöka lura burgomeistrarna på alla deras pengar.

2004.02.24, 11:02

En liten hob har dykt upp i Jiselsch. Han uppger sig för att vara privatdetektiv, hyrd av någon person. Hoben ska utreda mordet på Zigenarkvinnan. Först vägrade doktorn låta hoben se liket, men han sägs ha visat en massa dokument och då såg doktorn förbryllad ut och lät honom fortgå. Det viskas om vem beställaren av utredningen är: Zigenarkungen, någon intagen på hospitalet, Tatoya, de gamla äventyrarna? Någon vill komma fram till sanningen i varje fall. Byborna grymtar: "Det var ju bara en zigenarkona!"

2004.02.26, 11:30

Hoben som undersöker mordet på zigenarkvinnan har en stor jycke: en varghund, med sig som sällskap och medhjälpare. Det sägs att detektiven dukade upp en ohyggligt stor picknick, när han åt mellanmål intill mordplatsen. "För att kunna tänka bättre", sa han. Jycken åt en hel del den också.

2004.02.28, 16:47

Det blev stor uppståndelse när det sades att zigenargraven var uppgrävd. Närmare undersökningar visade att det troligen rört sig om djur, möjligen större gnagare, som rotat vid graven, men att den verkar intakt. Hobens hund fann snabbt flera spår som ledde upp för nordsluttningen och försvann spårlöst i tomma intet.

2004.03.01, 10:22

Enligt ryktena skall ytterligare en kvinna ur Tatoyas grupp försvunnit. Eftersom zigenarna håller sig för sig själva är det svårt att veta exakt hur det gått till men det sägs att hon kan ha försvunnit redan innan zigenarkvinnan hittades i träsket. Men zigenare har setts röra sig som om de letade efter något eller någon. Många trodde till en början att de var ute för att själa som de brukar, men nu talas det om att de letar efter sin försvunna vän.

2004.03.12, 15:11

Hobdetektiven har återvänt efter en kort exkursion till bergen. Det tasslas om att han ätit tre stora mål mat i rad på Griffon. Detektiven har varit väldigt förtegen om vad han hittat på sin undersökning.

Gunter Gallsten, som kan läsa lite, såg att hoben hade med sig papper, och försökte läsa lite i dem. Gunter hann bara läsa den första raden av text "Mina bröder, de hade ögon svarta som natten".

2004.03.31, 12:56

En av äventyrarna som anslutit sig till Gillet har setts umgås en hel del med Zigenarna.
En storväxt yngling från Westerland som bland de andra lycksökarna har gjort sig känd som en kille med huvudet på skaft.

Många är nätterna han spenderat vid deras lägereld, lyssnades på deras berättelser och sagor.

2004.04.02, 17:05

Hobdetektiven från Westerland har börjat kasta oroliga blickar över båda sina axlar när han rör sig i Jiselsch. Hans jättelika hund verkar vara på helspänn och skäller på minsta lilla kryp som kommer för nära. En förflugen mening hävdade att herr Taffel (som han kallar sig) hoppade upp på hundens rygg och red för att komma fortare fram.

Gunter har sagt att det beror på vad den lille hittade i bergen, om allt det där med hans papper och svarta nattögon (”Hur hemskt låter inte det? Va? Svarta nattögon!”), att han gör bäst i att se sig om både en och två gånger. Stor-Werner fnös ut att ”det är klart parveln är skraj, med allt zigenarpack och jag vet inte vad som stryker omkring här! Joru, en redig kniv är vad varje karl borde ha i näven nuförtiden.”

2004.04.11, 19:51

i kortens hemliga språk
min älskade jag ser
stjärnornas ljus han följer
om morgontimman jag ber

nattens bistra mantel
tynger svårt hans sinnelag
över spruckna läppar
dras långsamt andetag

av nödgad hast
längs fäders stigar färdas han
i ensamt majestät
en stolt vandringsman

med osynlig blå krona
som kungligt hjässan bär
han över berg genom skog
snabb som tanken är

längtan likt en skugga följer
där han genom natten flyr
men snart så stiger solen
och efterlängtad dagen gryr

2004.04.21, 0:51

Jag skulle just till att lära det dära Zigenarpacket en läxa när jag såg ett gäng ljus, såg ut som lycktor, röra sig från Sofres ställe bortmot den gamla kyrkogården. Jag smög försiktigt efter, men jag hann inte ikapp och när jag kom fram till muren så var de borta...

Jäkligt mysko alltså...

2004.04.21, 9:31

Syrsornas nattsång... En stilla vindpust genom trädkronorna... Ljud av krossat lerkrus från ett avlägset Griffon... åtföljt av en bestämd kvinnoröst... och ett rått mansskratt. En knarrande dörr... osmorda gångjärn... Ett svagt surr av fladdermusvingar... Knastrande lägereld från zigenarna. Syrsorna tystnade.
”Ah! Ditt odjur!” Springande steg avbröts; en stor kropp föll tungt till marken. ”Crippe! Ta fast kräket!”
Lite längre bort: ”Jag kommer, Skopan! Allumets – BUSS PÅ!” En hunds galna skall ekade genom den förut så tysta nattluften, följt av en blixtsnabb fyrbent kropp löpandes mot en liten hukad figur som försökte komma undan i mörkret. Jycken anföll och fällde sitt mål – och kastade sig (eller kastades?) åt sidan med ett gnäll. I tystnaden som följde hördes bara ett par korta, men frenetiskt springande ben.
”Allumets? Gick det bra?”
Hunden låg stilla, med stora ögon, flämtade, mörkt blod runt nosen... Och en bit päls i munnen. Svagt skimrande päls.
”Tusan! Den kom undan igen.”
Syrsornas nattsång började igen...

2004.04.28, 20:11

Den som lyssnar intensivt skulle kunna höra magin knastra i luften. Kvällen har kommit då krafter enas till en och samma punkt. Människor som samlats kring trädet och stenen. Månen som lyser på kullens gräs och får det att glimma så som av silver. Svärdet och spiran av trä, symboler för svunna ting, höjs över deras huvuden. Ett mumlande, åkallande av tider som flytt. Det vandrande folkets sanna historia gläntar på dörren. Så en stämma, ett kall som höjer sig över allas röster. Först en melodisk ton, den svajar och söker sin hemvist, så ångrar den sig och allt faller samman i smärta. Den som lyssnar intensivt skulle kunna höra hur magin flyr sin kos. Hopp, förvandlas till beslutsamhet. Ting av trä förblir symboler.

2004.04.29, 13:05

en larv på stigen ligger
den trampas lätt till död
oskyddad kryper framåt
blir lätt en fågels bröd

prinsen vandrar stigar
blir hånad för sin börd
gyllene hy syns brun av dem
vars dag ej vill bli störd

larven till trädet sig tar
och larven en puppa sig gör
förvandlas i skydd från blickar
sover till fåglarnas kör

glåporden haglar från fattiga jon
rika de hånar en resande prins
resemanteln döljer för blickar
döljer det sanna som finns

fursten vandrar i tanken
blir hyllad för sin syn
kronan syns ny himmelskt blå
fjärilen flyger mot skyn

2004.04.29, 13:32

"ZIGENARBLOD! Aah, denna doft av HETTA och LUST! Jag vill stöta, jag vill slita, dricka... Sch! Vad luktas nu? Aaahh, en kvinnas ljuva dagg! Sssch..."

2004.04.30, 9:59

Lazlo hann inte ens skrika till innan han träffades av påken. Hans späda kropp föll likt en marionettdocka vars trådar man klipt av. Mannen med klubban skrattade rått och gav pojken en spark i sidan.
- HA! Det borde lära dig att inte bråka med folk som är större än dig. Zigenarjävel...
- Det är bra hans, visa nu att du duger något till... hehe

- Att bråka med någon i sin egen storlek är en läxa även ni borde lära...

Hans och Ernst vände sig snabbt om, båda med sina påkar i högsta hugg. Ett par meter bakom dem stod en storväxt ung man. Ernts kände igen honom som en av de unga äventyrarna från Litterska.

- Lägg dig inte i det här, zigenarälskare, om du fattar vad som är bäst för dig!
- Fega kräk är vad ni är! Två vuxna karlar som ger sig på en liten pojk... DU! "Hans" är det va? För det där slaget och den sparken kommer jag att bryta både en arm och ett ben på dig. Men jag gissar att det är Ernst här som ligger bakom det hela, så jag kommer att bryta hans käke...

I ett par långa sekunder blev det tyst och stilla i den lilla gläntan.

Hans och Ernst bröt tystnaden när de rusade skrikande framåt. En minut senare var det tyst igen.

- Såja Lazlo, dom två kommer inte att bråka med dig igen...

2004.05.04, 16:40

Hüberman, som den äldre äventyraren heter, har de senaste dagarna varit med zigenarna och har efter pojkmordet setts föra samtal med dem, samtal som tystnat när någon kommit förbi.

2004.05.04, 21:46

Upprörda röster hördes från skogen, ett klirr av krossat glas (eller var det ett lerkrus?), fler ilskna röster som sänktes till intensivt mummel.

Sen kom Hüberman ut genom träden, från zigenarnas håll, gjorde en lov kring Griffon, rynkade på näsan, spottade över axeln och gick vidare mot rådsherre vaan Platt.

2004.05.05, 16:50

Copyright © by Samlested for romanifolket All Right Reserved.

Publisert den: 2005-03-01 (1352 lesninger)